Precis som överskriften säger så ska jag faktiskt göra en låtrecension, vilket egentligen inte är mitt elemtent. Jag kan dock heller inget om musik och jag skriver inte för människor. Så jag hopas att jag klarar av att göra en recension när det gäller just en låt. Och då beskriver jag den, vad jag känner och samt tänker, för musik får mig att tänka och känna, och det är då i alla fall jag vet att det är en bra låt. Och låten jag ska skriva om är just en förjävla bra låt. Jag hoppas bara att jag kan göra låten rättvisa, så att säga. Och förlåt på förväg. Om det blir dåligt. 

Låten Smudge, av String of sounds. 

Det finns mycket musik som bara tar över, antingen så man känner smärta, glädje, kärlek eller ensamhet. Det är väl nästan det musik är till för, att ta över och få en att känna något. Men det finns så mycket i det samhälle som vi lever i idag som får oss att tappa tron, som får oss att svamla och snubbla och skada oss. Musik kan antingen hjälpa eller stjälpa, och jag tycker (eller så klagar jag bara) att det är så många underliga ideal i musik också, faktiskt. Precis som på sättet man lever och upplever media och omvärlden, så finns det saker som man ska vilja göra, det finns saker man inte ska göra, det finns känslor man ska känna och man ska helst vara olyckligt kär eller vara otrogen och full på en fest. Det finns helt enkelt många ideal att välja mellan, även i musik. Liksom.

Och det är lite därför som jag tycker om låten, för att den är vacker. Inte vacker som om man hör något vackert, utan att det tar över, precis som en bra låt ska göra. Det blir tryggt. Inte cheesy, heller. Det är bra. Det är en del sådana låtar som blir cheesy, som på ett sätt sega och jobbiga. Men inte den här. Den är ändå på ett sätt drömlik. Drömlik, vacker och trygg. 
Det är en sådan låt som jag skulle kunna lyssna på i princip en hel dag. För att en passar till en regnig dag, eller till en kall kväll under hösten eller en av vårens första, lite kalla men ändå soliga dagar. 
Och det var det. Låten äger, om man ska vara ärlig. Jag tycker den är riktigt bra!

Och då måste man ju ha en länk, såklart. Såja!
https://play.spotify.com/album/24MKloKRTs7ZQnITFy0BTR

Jag förstår inte varför människor alltid behöver en plan
Vi vet hur våra liv ser ut
Vi vet vad som kommer hända
Vi kommer bli sårade, vi kommer bli glada
Vi kommer gråta och också skratta
Vi kanske inte kommer bli riktigt lyckliga även med den där speciella personen
Vi kommer kanske till och med som vissa att sluta våra liv för tidigt
Men vi vet allt det
Inte i detalj, men vi vet vad det innebär att leva och vet vi inte det kommer det alltid någon som berättar för oss
Så varför ska vi alltid ha en plan, varför ska vi alltid planera?

Vi borde göra fler misstag
Vi borde göra fel oftare
För ibland, så blir det rätt

Kanske som med den där speciella personen, kanske utan, kanske med ett djur eller en människa som du kallar för vän
Men ibland
Så gör vi allt det som krävs för att man ska klara av dagen
Och planerar man sitt liv så finns det ingen plats för misstag och fel, och gör man inga misstag och inga fel så kommer du kanske inte ens att klara av dagen. Och om du inte klarar av dagen, hur kan du klara av livet?

Så planera inte ditt liv
Gör det du känner för
Följ dina instinkter
Gör misstag och gör fel
Det kommer alltid ta dig någonstans!

Vart jag mig än i världen vänder står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda miiiig
Jag lyssnar på den. Den är bra. 
Oki?
Jag vet inte, saker är bra just nu. Jag behöver nog inte räddas, trots allt. Jag och min pojkvän gjorde en deal i, hmm, jag tror att det var onsdags. Om han får träffa min pappa så får jag träffa hans. Så jag frågade min far om han kommer till Sverige våren 2014. Han svarade ja. Han kom till Sverige 31:a januari 2014. Alltså igår, på fredagen. Så han och jag pratade lite och vi kom fram till att jag och Maxim ska träffa min pappa nu på fredag, den sjunde. Herregud.    Jag har inte träffat honom sen i november då han åkte tillbaka till USA, tror jag.

Hela den här veckan har faktiskt varit lite lustig, även om man räknar bort att jag uppenbarligen ska träffa min pappa. 
Det är en himla massa drama med min vän Elisabeth, bråk med Elisabeth's fostersysten och Elisabeth pga en kaxig tjej i skolan som bråkar med oss, lite såntdär saftigt. 

Jag undrar om någon kollar på min blogg ibland.. Q_Q

Ja, men annars så är väl allt som vanligt. 
Take my hand and reeeeeloooooad! 
Jag saknar Idol. Det är något med det som jag gillar. Idag börjar ju Melodifestivalen, och det kommer jag säkert att titta på. Men liksom, med Idol så får man se allt innan själva.. tävlingen, typ. Det är annorlunda. Men visst, Mello är ju bra också. Och sen är det Sherlock! :D Sherlock är awesome, verkligen. Han som spelar Sherlock har till och med ett namn (wooow)! Benedict Cumberbatch, heter han. Jag vet inte vad som är coolast, Sherlock själv eller namnet Benedict Cumberbatch. Typiskt england. Okej, kanske inte. Men lite. Eventuellt. 

Jag känner nu att det här är riktigt ointressant. Den här bloggen ska ju vara om intressanta saker! >:( Ingen "vad-jag-gjort-i-veckan-blogg".. usch. Nu känner jag mig skyldig till att skriva ett sådant inlägg. Det kommer nog snart, kanske i veckan. Kanske till och med ikväll, who knows?

C'ya!