Dagdrömmar, funderingar och böcker

Jag älskar att drömma. Jag drömmer för att det ger mig hopp,
jag drömmer för att det får mig att må bra,
jag drömmer för att det får mig att klara av livet.
Jag drömmer för att det är en del av mig.
Jag drömmer hela tiden. Människor säger att man ska leva i nuet.
Men jag vet inte. Det är ju det jag gör.
Jag drömmer för att det är mitt Nu. Att drömma är för mig att leva. Det är en del av mig.
Jag älskar att sitta och tänka hur livet skulle göra, eller hur det inte varit, jag älskar att få tänka hur det vore om jag gjorde en viss speciell sak.
Om jag inte skulle få dagdrömma så vet jag inte vad jag skulle göra. Att få dagdrömma för mig är att strukturera mitt liv, att skulptera mitt liv, det gör det lättare för mig att förstå mitt liv i en helhet som jag inte annars förstår. Att drömma är mitt sätt att hantera sorger på, hur jag ska göra en viss speciell sak, hur saker vore eller inte vore. Många förstår inte det. Det är synd.

Att drömma är lite som att läsa. När jag skriver, då drömmer jag ändå. För när jag skriver, då låter jag det alltid skrivas av sig själv. Jag kan ha en plan, jag kan veta vad jag ska skriva om- men jag låter det komma fritt. Jag vill inte sitta och tvinga fram en text. Då kan man inte alltid läsa den. Att läsa för mig är enkelt, jag lärde mig att läsa när jag var i vilken normal ålder som helst, vid 6-7-årsåldern, men jag började först att läsa när jag var runt 7-8 år tror jag. Jag älskade det. Men det var mer en hobby. Sen blev det mer. Då klarade jag mig inte utan att läsa. Man kan på många sätt säga att böcker har räddat mig, men ändå inte, för det är inte bra att läsa för mycket för då förlorar man greppet om verkligheten.
Jag är lite i det tillståndet nuförtiden. Jag bryr mig, men ändå inte. Jag orkar inte bry mig. Jag bryr mig om vad jag gör, hur jag gör det.. men inte på samma sätt. Jag har släppt taget lite. Det kanske är bra. Jag vet inte. Det märks oftast i skolan, när jag måste komma i tid till en lektion eller ha med mig vissa saker, eller när jag bara måste komma ditt. Jag är inte lika fixerad vid det numera. Jag är inte heller lika fixerad vid människor. Jag klarar av att vara ensam. Jag är mycket ensam, även om jag har en bästa vän och andra som pratar med mig. Men jag är ensam på ett sätt som människor inte förstår. Jag lider inte av det, av att vara ensam. Jag kan tycka om det. Jag vet inte om jag gjorde det förut. Men hur som helst.
Hur som helst. Du/Ni fick inget hej. Så, hej!

Jag måste medge att livet är ganska bra just nu, även om det är förjävligt. Det är så många saker på samma gång ibland. Jag skulle egentligen skriva om boken jag precis läst ut (”Inget Allvarligt”, skriven av Justine Lévy) men mamma avbröt mig och ville ha hjälp med tvätten. Men jag läser så mycket, så mycket att jag nästan själv inte hinner med. När jag är på biblioteket så lånar jag vanligtvis 7-9 böcker åt gången. Inte för att jag läser ut alla, jag kan gilla dem men inte ”fastna” i dem som jag gör i en riktigt bra bok, och då slutar det alltid med att jag aldrig läser ut dem. Det är alltid så, om jag inte riktigt älskar dem så går det bara inte att läsa klart dem, då tappar jag fokus. Därför läser jag nog egentligen inte så mycket riktiga ungdomsböcker. Eller, såklart, det gör jag ju- men inte riktiga sådana som man läser ut på en halvtimme för att det är på 100-200 sidor om två ungdomar som ska lösa ett brott eller en pojke/flicka som blir kär i fel person, eller om en kille/tjej som har en dröm om att bli fotbollsstjärna. Sådant läser jag sällan, och det för att jag tycker att de inte är så seriöst skrivna, de är skriva på ett sätt som aldrig har passat mig. Det viktigaste för mig när jag läser en bok är SPRÅKET som författaren använder sig av. Inte om det är Engelska, eller Svenska, utom.. skrivsättet. Språket, ordvalen. Det.
Annars kan jag inte läsa. Och är det dåligt skrivet, då tappas ofta den röda tråden tycker jag. Och ja, det är alltid jobbigt. Och då blir det bara massa dödtext som ingen vill läsa. Men ja.

Att läsa, att fundera och att dagdrömma. Och när jag satt här förut innan jag började skriva igen så tänkte jag på Idol, följde ”mina” idoler (Jens, Gabriel, Sandra, Erik och Elin) på Twitter och Instagram. Yay! Bäst är ju klart Gabriel och Jens! Även om Jens lät som en uppstoppad snigel med halsfluss den här gången.   Men Kevin! Han borde ha åkt ut. Är fotbollen viktigare så förtjänar han inte en plats i Idol. Och sen är han otroligt "mainstream" (seriöst, han ser ut som någon kille som lyckats få sig en plats i en reklam för ungkarlar som ska sälja herrkläder) tycker jag, och det är bara tråkigt. Så jag gillar honom verkligen inte! Usch. Men nog om det och tillbaka till böcker. Jag ska läsa sista boken i Deluxeserien av Anna Godbersen. Det är nog faktiskt en av mina favoritserier. Deluxe, Cirkeln och Spejarens Lärling. Det må vara ungdomsböcker (förutom möjligtvis Deluxe, de kan nog de flesta åldrar tycka om om man gillar böcker), men de är så äckligt bra! Sen tycker jag om Mats Wahl's böcker. Och jag gillar fantay. Och Simona Ahrnstedt är otroligt bra!   Och jag tycker också lika bra om Sofie Trinh Johansson!  
Jätteduktiga! 


Men ja. Ska väl inte plåga någon mer med mitt inlägg om böcker och Idol.   
Så hejdå, ha en fin kväll och en fin vecka! 

Och eftersom att pms är det värsta som finns.. fuck you om du inte gillar mitt inlägg.