SPOILERVARNING: thor: the dark world
SPOILERVARNING: thor: the dark world
SPOILERVARNING: thor: the dark world
SPOILERVARNING: thor: the dark world

SPOILERVARNING: thor: the dark world

Poff, bang, poooooow! Det är lite så det låter i Thor två: the dark world. Jag har alltid älskat första filmen (holy shit, jag älskar alla filmer som Marvel gör) men den här var liksom inte lika.. mäktig. Den här var roligare, mer humor och skratt och liksom inte lika allvarlig. Jag och Maxim (min pojkvän) var och tittade på filmstaden Sergel eller vad det kallas. Det var kul, cred för Sergel för att de hade en kille som stod och snackade direkt innan filmen om att stänga av telefoner. Ingenting sarkastiskt, jag menade det! Det var inte bara "stäng av era telefoner nu!" utan han sa också något i stil med "och så släng inte popcorn på varandra och är det någon douchebag som gör det ändå så är det bara att komma ner och knacka oss på axeln så kommer vi och bringar al l asgårds ilska över personen och slänger ut den!". Som sagt, det var faktiskt lite kul! Och sen så började filmen. It was truly awesome. Oden, i all sin vishet och mörka "gamla" röst. Svartalverna. Fula typer som vill göra världen svart igen. Och liksom.. ja. Det som fastnade för mig i filmen är Loki! Tom Hiddleston, 32-årig britisk skådespelare som är helt enkelt grym!  I Thor så är han inte lika späckad, men här i The Dark World så är han liksom en helt annan person. Roligare, Loke var liksom den som bidrog med de flesta skratten. Han är en otroligt duktig skådespelare, no doubt. 

Jag hade skrivit mycket mer, men bloggplatsen.se bestämde sig för att jävlas och loggade ut mig och hade glömt att spara den andra delen, så ja..

ska bara tipsa om Mateos blogg http://vadihelefriden.bloggplatsen.se/ för det är en bra blogg trots att han typ aldrig bloggar. ;_; Jaja. Hej då! 

Cancer är hemskt. Min pappa är sjuk i cancer, i leukemi, och har varit det sedan 22 januari 2013. Idag är det tillsammans mot cancer på tv 7, det går till kl 22. Titta på det! Det är väldigt vackert. 

Årstider och snö. Jag tycker nog ganska bra om alla årstider, faktiskt. Jag tycker om våren för att den är så fin, då får man längta efter sommaren och allt börjar leva igen, och när sommaren har kommit så kan man bada och vara uppe sent och ha det bra. Sen blir det höst som det är nu med mysiga höstsormar och man kan tända brasor i öppna spisen och dricka varm choklad och det är fina färger ute och man kan ha mysiga kläder på sig.

Egentligen, det enda som tar mig lite ur min mysiga bubbla är att.. JAG VILL HA SNÖ. Nu! Jag älskar vintern och jag älskar snö! Snö är fint och vackert och är vitt, kallt och mysigt. Vintern är kylig och rosenröd med jul och nyår och snögubbar och snöbollskrig och awesomeness och lekar och pulkabackar! Det är vad jag saknar. Jag bor ju inte alltför lång ifrån Stockholm, ungeför en timme. Men här, nej här blir det ingen snö! Det är minusgrader ganska ofta och jag har till och med drömt om snö! Och julen. Jag älskar julen..      Ja.. jag har skrivit ett helt inlägg om vintern. Det kanske räcker nu. Vill skriva något mer och invecklat men jag började skriva det här för ungefär 1,5 timme sedan och jag glor bara på TV:n, så. Jag ger upp. Det här får räcka! 

C'ya och var glad för lite snö!  

Okej, ja, hej! Jag ska lägga mig efter det här för imorgon (eller mer exakt om två minuter är det "idag") ska jag träffa min pojkvän och då ställer jag alltid klockan. (EN MINUT TILL "IDAG!") Men jag har sett så mycket om just Halloween ganska mycket de senaste två veckorna och alltså.. jag har i princip ingen aning om vad det är! Liksom, man klär ut sig och ber om godis (IDAG SKA JAG TRÄFFA MIN POJKVÄN!) och then what? Går man hem sen? Hur långt går man? När går man (när är Halloween ens..?)? Jag fattar det inte! Jag tror inte att jag gjorde något sånt när jag var liten, och jag har aldrig riktigt förstått det. Om någon snäll själ som kanske läser min blogg kan tala om vad det är så vore jag faktiskt väldigt tacksam!   

Men nuff' said about that.

Jens och Gabriel är bäst! De är grymma. Sandra och Miriam är bra också, men ikväll så var Erik och Jens bäste tyckte jag. Sandra var dålig, men Kevin som jag annars tycker är helt värdelös var faktiskt bra ikväll! Love it. Jag var och såg på Idol förra veckan och den som säger att Gabriel är dålig har ju varken öron eller ögon, för det var GRYMT! Och jag fick autograf.    Av Jens, Gabriel, Miriam och Sandra! Åhhh, skulle vilja ha av Erik och Elin också.   Och av George! Sen skulle jag också vija ha en bild med mig och Jens och mig och Gabriel.     

Men godnatt! :D

  Detta är en låt som jag väldigt gärna vill dela med mig av. :) Den är vacker, har ett otroligt vackert budskap tycker jag och på något sätt tröstar den mig samtidigt som den ger mig hopp. Jag kan verkligen inte sluta lyssna på den. Changing Colours- Grate Lake Swimmers.

You look at me with uncertainty, 
You look at me with urgency.
You look at me with fear in your eyes
like you're about to fall away.

But don't be afraid to change your colours now.
I've known you all Summer, and you rose above it all.
I see you hesitate to fall now,
But it's a pretty good view from down here, too.

And when the wind takes you, it takes me, too.
When you change colours, I change mine, too.
Try not to think, and I will try to.
When you let go, I will let go, too.

I knew you when you were green and strong.
You were like a feather on a wing, so long.
You know I will miss you when you are gone, 
but don't be afraid if you just can't hang on.

'Cause when the wind takes you, it takes me, too.
When you change colours, I change mine, too.
Try not to think and I will try, too.
And when you let go, I will let go, too.

The cold air is pushing hard on you.
I know what you're saying; I can feel it, too.
You'll go through changes, and I'll go through them too.
Don't be afraid now, don't be afraid.

'Cause when the wind takes you, it takes me, too.
When you change colours, I change mine, too.
Try not to think and I will try, too.
And when you let go, I will let go, too





Grate Lake Swimmers har förresten gjort många fler bra låtar! Puss och kram och ha det så väldigt bra.

Hej igen, det var ett tag sedan jag skrev här. Jag orkade inte, saker i livet är tufft nu och mitt liv är ungefär som hösten- mörkt, dystert och ledsamt men med glimt av ljusa, och glada färger som är en underbar kontrast till det annars gråa och ledsamma. Ja, faktiskt!

Jag är inte deprimerad och jag är inte direkt psykiskt sjuk, men det är en av många jobbiga perioder som jag går igenom varje år. Jag tänker mycket då, faktiskt mer än alltid. Jag vet inte om jag ska säga att det är någonting nödvändigtvis bra, när det är så dystert och när man ändå är så pass eftertänksam och att man funderar så oerhört mycket, då är det i 9, 5 av 10 fall som man övertänker saker och det bara blir värre. Men inte värre, för som sagt, jag är inte deprimerad men jag är dyster, okoncentrerad, känner lite hopplöshet. Det började nog strax efter att jag åkte hem från Norge skulle jag säga och där var jag sista helgen i September. Det är ett tag, ändå. Men ändå när jag känner så känner jag bara en sak som jag skulle säga var bra- och det är hopp. Om det är något jag har lärt mig som för mig är livsviktigt, då är det att alltid ha hopp. Att man måste kunna se framåt, pusha sig själv till att göra saker, till att leva. Annars skulle jag bli deprimerad. I've been there and I'm NEVER going back. 

Jag må inte vara lika koncentrerad på lektioner, jag må vara tyst ofta och jag må "stänga in" mig själv eller vara irriterad och ha hemligheter, men det är för att jag själv bäst hanterar det här "tillståndet" på. Jag vill vara ensam, jag vill komma till underfund med saker och jag vill kunna tänka och känna. Det får mig att känna att jag ändå är mänsklig. När det kommer till att tänka på negativa saker och att grubbla, då finns det för mig två sidor. Den sidan när jag blir rentutav deprimerad och allt det negativa och mörka tar över, och den andra sidan när jag fortfarande kan se hoppet, det som jag på något sätt alltid lutar mig på. Jag tänkte förut, att mitt liv är ganska lustigt. Det är bra, mitt liv. Jag har tak över huvudet, mat i magen och en säng att sova i om nätterna. Jag får gå till skolan och jag HAR faktiskt vänner även om jag har fler personer som avskyr mig än som tycker om mig. Men ändå så är mitt liv så olustigt det är bräckligt och absurt och jag har två sjuka föräldrar varav en är ett sjukt svin som i princip aldrig varit närvarande i mitt liv och som inte brytt sig.

Jag tänkte förut, för någon dag sedan att man kan beskriva mitt liv ganska så enkelt: det är som att sitta inlåst i ett rum och inte kunna komma ut, och de som orsakar mig mest smärta är de som har nyckeln till rummet, men de vet inte ens om det. Jag vet inte om jag tycker det. Det var bara en av många tankar som passerar i min hjärna om dagarna, även om jag är dyster eller inte. Om det är så, så klandrar jag ingen, man måste kunna hantera saker och mitt "tillstånd" är mitt sätt att hantera det på. Om det inte är så, så ja.. då är det inte så. Punkt slut, det finns inget mer att säga. När jag är såhär då skulle jag säga att jag är väldigt.. likgiltig. Och det är nog ingenting dåligt. Jag accepterar mer mitt liv som det är då. Jag vet inte. Men ja. Jag kanske inte ska säga något mer.

Det är höst. Jag vill ha vinter, för jag älskar vinter och jag älskar snö. Jag vill att Jens Hult ska vinna Idol 2013 för Jens Hult äger. Jag vill ha en bra bok. Jag vill ha ett ps3. Jag vill kunna räkna matte ordentligt och jag vill ha ett normalt liv, men det kommer jag aldrig att få. Något som människor kanske tror när jag blir såhär är att jag börjar hata allt och alla, att jag inte ser någon anledning i att fortsätta försöka, men så är det inte. Jag älskar min familj och jag blir inte någon rebellisk liten snorunge som är ute och ränner om nätterna. Jag är jag, men ibland måste människor inse att till och med jag blir trött och jobbig och behöver vara ifred.