Jag känner mig fet. Men jag orkar inte bry mig. And therefore så sitter jag och äter en av lussebullarna som min mamma gjorde idag. Dom är jättegoda, men tydligen blev dom inte så fina. Det gör ingenting, men mamma blev irriterad (mamma, dom blev faktiskt jättebra!) därför att dom blev fula men det är förståeligt med tanke på hur ont hon får av att stå i köket och baka och hålla på. Stackars, stackars mamma. Jag funderade på förut hur 2014 blir, det är ju bara 4 dagar till December. Jag hoppas så innerligt att det blir ett bra år! Jag tycker lite att jag förtjänar det, en enda faktiskt normal stund i mitt liv. Sen kom jag på att det nog inte blir så lätt ändå. Jag menar, varför inte bli som början av 2013? Innan pappa blev sjuk så tänkte jag på mitt liv i Göteborg varenda dag, den sak som mer eller mindre förstört mitt liv, och efter att pappa blev sjuk så började jag tänka på pappa, den man som mer eller mindre förstört mitt liv. Sen blev mamma sjuk och då börjar jag tänka på det som mer eller mindre igen förstört mitt liv därför att min mamma betyder så oerhört mycket för mig. Herregud. Men jag överlever, jag är här än och jag har inga planer på att försvinna eller någonting liknande. 

I skolan har jag fått beröm för att kan styckindela. Lol. Låter coolt, va? Jag är nog den enda i min klass som alltid tänker på att aldrig särskriva. Yehbby. I skolan idag hade vi någon sorts tävling under hemkunskapen, och jag var då med en av mina vänner. På grund av den här tävlingen känner jag mig lite som en valross. Äta deg, nom nom nom. Men att sedan höra det av en av sina klasskompisar att jag "åt lite mycket deg" på grund av att jag kräktes senare av en HELT ANNAN ANLEDNING och att ingen verkar förstå.. det är inte så roligt. Men min oförmåga att bry mig om saker hänger fortfarande kvar precis som förut, så därför sitter jag och äter min oerhört goda lussebulle. Den är perfekt. Jag ska gifta mig med en lussebulle. Lussebullar är dom enda som förstår mig. 

Idag åker pappa tillbaka till USA. Eller om det kanske är imorgon. Det är i veckan. Jag träffade honom igår. Han hade bara lite babyfjun på huvudet. Det var lite vitaktigt. Han såg ut som vanligt. Han såg ut som jag kom ihåg honom. Jag träffade honom senast i Juni eller Juli, jag minns inte exakt just nu. Jag vill inte träffa honom. Jag vill inte skriva med honom. Jag vill inte prata med honom. Jag vill helt enkelt inte veta av honom. På så länge som det går. Han är hemskt, och han borde inte ha barn. Han borde inte ens ha kommit tillbaka till Sverige, det gjorde ingenting annat än att skada mig. "Men var inte så självisk!". Hah! Jag är trött på det, för är det NÅGOT jag INTE är så är det självisk. Tvärtom, jag låter människor dra nytta av mig alltför ofta. Men på senare månader har jag så att säga "satt ner foten" oftare vid olika tillfällen. Det märks så väl att människor kan ta det. Det märks! Jag är lite trött på det. Jag är lite trött på människor överhuvudtaget. 

Det här är allt jag har att säga för tillfället. Hej då! Hoppas du/Ni får en trevlig kväll och en bra dag. 

Jag undrar riktigt varför livet är som det är. Det går runt runt, dagarna går, veckorna går och årstider tar slut och det kommer nya år. Och det kommer bara fler och fler, och man måste ta sig igenom varenda en. Jag tycker att varje människa som lyckas med det är en stark person, för det är jobbigt. Livet är jobbigt. Men det kanske inte är någon stor nyhet, precis. Människor kommer, människor går. Det är ett under hur man lyckas! 

Hallå i stugorna! Jag sitter i sängen och lyssnar på musik ocn äter choklad och dricker julmust, för julmust och 70%-ig choklad är awesome. Igår klippte jag mig och jag har lite svårt att vänja mig men jag älskar min nya frisyr! Ska lyckas lägga in en bild och, så man får se. Hihi. Det är lugg! Lugg hade jag när jag var liten och då såg jag ut som en glad busunge. Jag älskar det.
   
Ja, två minibilder på hur det ser ut. Visst är det fint! :D 

Men det var inte det här jag skulle skriva om. Det jag skulle skriva om är att jag har en sådan där stor lust att skriva som jag har ibland. Och när jag vill skriva så brukar det oftast sluta med att jag faktiskt skriver något. Lite noveller och sånt som ligger i min dator och skräpar. Så den stackars människa som möjligtivs läser min blogg får gärna vänta sig det. Oki?

Nudelflickan aka rebellkotten (alltså jag) säger hej once again. Har inte skrivit här på ett tag men jag kände precis nu att det var dags igen. Mitt liv är lite bräckligt. Min pappa har cancer. Min mamma fick nyligen cancer. Min pojkvän sov över hos mig den här helgen. Idag har jag gjort en lysande julstjärna. Min pappa letade efter mig i min skola..

detta är lite saker som är aktuella i mitt liv just nu. Mamma ska opereras. Jag vet inte hur det är med pappas cancer, hur allt står till. Jag vet inte ens om han räknas som frisk. Han ska flytta tillbaka till USA, det svinet. Tjejen i skolreception, Helén som jag stod och pratade med idag tyckte att det väl kunde vara bra att ha kontakt med honom ibland. Vad tycker jag om det? Jag tycker att min pappa är ett svin och jag avskyr karln. Jag vill inte träffa honom på så länge som det går. Ingen kontakt, ingenting. Det är sanningen. Men ja. Båda mina föräldrar har cancer. Varför just jag? Jag tycker inte att jag klagar mycket, men nu! Det borde väl ändå räcka?! 

Men nuff' said om det. Nu ska vi inte bli alltför deppiga. 

Min pojkvän fick sova hos mig i lördags! Wiiiiih! Det var faktiskt kul, jag var så ledsen. Dagen efter beskedet, and all that. Så jag och han åkte in till storbyn och träffade mina morföräldrar, mysigt pysigt. Sen så frågade jag honom igår (ja, nu går vi till en helt annan sak) om han ville följa med på mina sysslingars julfest (för mamma sa att jag kunde fråga :D), och han ville! Yehbby. Så det blir spännande och jag hoppas att mina släktingar inte slaktar min stackars pojke. 

Och idag hade vi teknikdag. Yehbby, det gick superbra. :P Vi skulle göra något så enkelt som lysande julstjärnor, men det var väldigt pilligt. Dock väldigt roligt! Och i skolan så har vi ett nytt tema- droger and all that shit. Jag har fått komplimanger för att jag tydligen kan det där med att styckindela, haha. Det var lite roligt. En annan sak gällande skolan är att svinet som ska föreställa min far tydligen letade efter mig- i skolan! Så är det. Han hittade mig inte, som tur var. Det skulle nog ha gått utför snabbt. 

Sedan. Jag har inte skrivit här på ett tag, fy skäms på mig. Jag vet att någon liten själ brukar gå in på min blogg, kanske syrran eller mamma eller så är det någon annan jag vet vem det är. Någon. Så jag vill säga att det går segt. Med att skriva. Det känns som att tiden och tankarna inte finns där. Så ja. Jag vet inte.

Jag undrar om jag borde klippa mig och skaffa lugg? Hmm..

Hejsan hoppas allihoppa!