Jag undrar riktigt varför livet är som det är. Det går runt runt, dagarna går, veckorna går och årstider tar slut och det kommer nya år. Och det kommer bara fler och fler, och man måste ta sig igenom varenda en. Jag tycker att varje människa som lyckas med det är en stark person, för det är jobbigt. Livet är jobbigt. Men det kanske inte är någon stor nyhet, precis. Människor kommer, människor går. Det är ett under hur man lyckas! 

Hallå i stugorna! Jag sitter i sängen och lyssnar på musik ocn äter choklad och dricker julmust, för julmust och 70%-ig choklad är awesome. Igår klippte jag mig och jag har lite svårt att vänja mig men jag älskar min nya frisyr! Ska lyckas lägga in en bild och, så man får se. Hihi. Det är lugg! Lugg hade jag när jag var liten och då såg jag ut som en glad busunge. Jag älskar det.
   
Ja, två minibilder på hur det ser ut. Visst är det fint! :D 

Men det var inte det här jag skulle skriva om. Det jag skulle skriva om är att jag har en sådan där stor lust att skriva som jag har ibland. Och när jag vill skriva så brukar det oftast sluta med att jag faktiskt skriver något. Lite noveller och sånt som ligger i min dator och skräpar. Så den stackars människa som möjligtivs läser min blogg får gärna vänta sig det. Oki?